Kremeringen

Kremering får utföras endast i av Länsstyrelsen godkänt krematorium.

Krematorieugnen är långt utvecklad och specialbyggd för sitt ändamål. Den förvärms till en hög temperatur före kremeringen. I Sandudds krematorium görs det med naturgas, på andra ställen i Finland med lätt brännolja.

Uppvärmningsbrännaren släcks innan den avlidna i sin kista förs in i ugnen. Man vill inte rikta lågan mot den avlidna utan kistan självantänds i värmen och höjer temperaturen ytterligare. Endast luft tillförs. Bl.a. detta är en avgörande skillnad mellan kremering och gamla tiders bränning. Den avlidna bränns inte utan kremeras med kista och allt "av sig själv" under en till en och en halv timme.

Kistan har sin viktiga roll och alla krematorier i landet förutsätter att den avlidna hämtas i kista. Kistan garanterar integritetsskydd för den avlidna.

Efter kremeringen får askan svalna innan den förs i ett kärl av rostfritt stål i askberedaren. Där separeras kistans spikar och skruvar från askan som direkt faller in i urnan. Allting sker utan att varken den avlidna eller askan berörs av mänskohand.

Vid kremeringen är det i princip fråga om samma oxideringsprocess som vid jordbegravning; den sker bara mycket snabbare. Den organiska materien förbrinner och återgår i naturens kretslopp. Kvar blir de oorganiska beståndsdelarna från skelettet.

Vissa krav ställs på askurnan. Volymen t.ex. bör vara fyra liter för en vuxen. Om urnan skall begravas i jord bör den vara av ett förgängligt material: trä, obränd lera eller plåt som lätt korroderar.

Urnan överlämnas till de anhöriga i ett rum i krematoriet där man kan hålla en stilla stund. Vaktmästaren ber de anhöriga om en kvittering. Man måste vara beredd på att kunna styrka sin identitet. Mycket vanligt är att begravningsbyråns bil enligt överenskommelse hämtar urnan och för den direkt till graven.